Jag låg på båren med droppet redan kopplat till armen när mobilen vibrerade en sista gång innan de bad mig stänga av den. Det var Helena. “Jag vill skiljas. Räkna inte med att hitta mig hemma när du kommer ut.
” Jag fortsatte stirra på orden tills sjuksköterskan tog telefonen ur min hand. Det var då jag lade märke till kvinnan på båren bredvid mig, på väg att genomgå samma höftoperation som väntade mig. Hon grät inte. Hon andades djupt, som någon som redan hade tagit farväl av allt utan att ha någon vid sin sida.
Jag vet inte vad som fick mig att göra det. Kanske rädslan, kanske 25 år av ensamhet i ett äktenskap. Men jag vände mig mot henne och sa: “Om jag överlever ska jag be dig gifta dig med mig innan jag lämnar sjukhuset. ”
Hon skrattade förvånat och svarade: “Överenskommet.
”
Just då stannade läkaren tvärt när han kontrollerade hennes journal inför operationen. Han grep mig om armen och viskade med en röst jag aldrig skulle glömma: “Vet du vem den här kvinnan egentligen är? ”
För att förstå hur jag hamnade på den där båren måste jag gå tillbaka några dagar. Jag heter Anders Nyström, är 54 år och bor i Kungshamn i Bohuslän, där min familj har arbetat med fiske och beredning av räkor och havskräftor i tre generationer.
Innan jag fortsätter får ni gärna berätta varifrån ni lyssnar. Att veta att min historia har nått ända fram gör den lättare att berätta. Låt mig nu ta er tillbaka till hamnen i Kungshamn, när mitt liv fortfarande verkade följa samma rytm som alltid. Ingen lämnar hamnen utan sin lön, vad som än händer.
Vi är ingen stor industri, men vi har alltid hållit vad vi lovat. Mats var advokat och hade varit juridisk rådgivare åt Nyströmhav Skaldjur AB i nästan 20 år. Han hade skött allt pappersarbete sedan min far gick bort och jag tog över. Vi satt i köket i 20 minuter i nästan total tystnad.
Jag svarade att Mats hade arbetat med vår familj i 20 år, att han kände företaget bättre än nästan någon annan och att vi kunde lita på honom. Jag hade känt honom i 20 år. Det var en andra version av behörighetshandlingarna med en sida jag inte mindes att jag hade läst, och en mindre skrivit under. Senare hade en annan version dykt upp.
Mats hade använt nästan 20 års upparbetat förtroende för att skjuta Karin åt sidan och släppa in Helena i företagets beslut. Men i de administrativa chefernas ansikten såg jag hur det förtroende Mats byggt upp under nästan 20 år försvann. Helena förlorade all åtkomst till Nyströmhav Skaldjur AB:s konton och beslut. Det som hände sedan fick mig att hamna på operationsbordet med ett meddelande om skilsmässa som sista hälsning.
Men just nu låg jag där med en okänd kvinna bredvid mig, och läkaren hade just viskat något som fick allt att snurra.
